Neptuni Ordens brudgåva

Upprinnelsen till det som i dag är Neptuni Ordens brudgåva är en donation av 1.000 kronor som majoren vid Väg- och Vattenbyggnadskåren Claës Adolf Adelsköld gjorde år 1878.

Avkastningen av donationen skulle enligt gåvobrevet utdelas "till två välartade barn till sjömän som omkommit i sitt yrke". Den son, vars namn den Adelsköldska fonden nu bär och till vars minne den instiftades, var löjtnanten vid Kungliga Flottan Axel Kristian Adelsköld. Han föddes 1864 och stod just i begrepp att gifta sig när han avled 1889, endast 25 år gammal. Efter Axel Kristians tragiska död ändrades fondens namn 1902 med tillägget "till minne av min käre son".

Donationskapitalet fick ett extra tillskott med 5.000 kronor, ett 1902 mycket stort belopp idag motsvarande ca 240.000 kronor. Statuterna ändrades samtidigt, så att avkastningen skulle utgå "såsom uppfostringshjälp till en välartad gosse, som vill ägna sig åt sjömansyrket".

Sedan fonden sedermera hade utökats med ytterligare 5.000 kronor vid två tillfällen stadgades donatorns vilja i ett av honom själv upprättat protokoll.

Av detta framgår att från och med år 1907 skall på Neptuni Ordens högtidsdag varje år utbetalas ett belopp om 250 kronor åt "en obemedlad, frisk, välutbildad, dygdig och intelligent flicka" vars fader tjänat vid svenska örlogsflottan. Den första brudgåvan utdelades 1907 till båtsmansdottern Sigrid Elisabeth Stafsudd, född 1885. Därefter har ur fonden årligen utdelats en brudgåva.

Sedan 1907 har mycket hänt såväl med örlogsflottan som med avkastningen på den Adelsköldska fonden. Vem som kan söka brudgåvan idag har anpassats till dagens samhälle och den situation som råder i den svenska Marinen. Adelsköldska Fonden är inte längre aktuell som utgångspunkt för Neptuni Ordens brudgåva.

Nomineringen av Neptunibruden handläggs av Neptuni Ordens Hjälpkommitté.